Sagomuseet, Diakonicentrum, social ekonomi

Hemma tidigt i ett underbart väder. Blåser mindre och sensommaren är ljuvlig. Fikonträdet har fått fart och små, små fikon är på väg, men lär inte hinna bli mogna innan höstrusket är här.

Igår till Ljungby och möte med V Kronobergs distriktsstyrelse. Vi höll till i Sagomuseet, i ett sagolikt gammalt hus , där sägner och historier gestaltas muntligt, skriftligt och i konstverk. Skam till sägandes första gången jag är där. Och ändå var folkdiktning mitt huvudspår, när jag läste etnologi. Sagomuseet drivs av Berättarnätverket med förankring i  Ljungby, Älmhults och Alvesta kommuner. Växjö kommun tillfrågades om att vara med när det startade, men sa nej. Det ska gå att ändra på. Finns sägenomspunna platser även i Växjö kommun. Guiden var helt suverän! En upplevelse och vissa av de 40 platserna på kartan som utgör Sagobygdens sägenplatser har jag besökt under årens lopp, t ex ”Karins sten”. Sagomuseet ligger mitt i Ljungby. Om ni ändå är där, så besök även Ljungbergmuseet, konstmuseum och utställningshall.

Idag på förmiddagen ett kort möte med partikamraten Eva-Britt Svensson. Vi spånade och har nu sju idéer till nya motioner och kommer att skriva och lämna in fortlöpande.

Så cyklade jag till Svenska Kyrkans diakonicentrum, Skogslyckan, Växjö för att vara där under dagen. Det gör jag dels för att lära mig mer om själva verksamheten som jag har nytta av i det politiska livet men också för att eventuellt anmäla mitt intresse för att bli volontär. Hanna diakon tog emot mig och vi pratade väldigt mycket. Igår hade de 60 personer till lunch. De serverar frukost, lunch, packar matkassar som både barnfamiljer och ensamstående har behov av. Pengarna  räcker inte till för vissa grupper och individer. Kan bero på sjukskrivningar, liten pension, arbetslöshet t ex. Diakonerna gör hembesök till de som behöver det, ordnar program i sina lokaler och är ”sista vännen” för utsatta och hemlösa. Jag pratar med många av gästerna, som idag är ett 40-tal vid lunchen. En hel del av dem känner jag. De tycker detta är ett bra ställe att vara på. Gemenskap, träffas, säger de. Allt flyter som smort. Efter maten tar volontärer itu med disk och städning. Det bara görs.

Som alla andra ”sociala föreningar” behöver denna verksamhet långsiktigt avtal med finansiärer av vilken en är Växjö kommun. Här görs väldigt mycket på ideell basis, som skulle kosta kommunen väldigt mycket att sköta i egen regi. Efter många års kamp fick Kvinnojouren Blenda i Växjö ett treårigt avtal med sina huvudmän, som är fem kommuner i Kronoberg. Så borde alla föreningar behandlas, de som inte är projekt utan reguljär verksamhet, som aldrig behovet av tar slut.  Behovet av ett nätverk, ett socialt forum, för alla den sortens föreningar, känner jag starkt. Ska se vad som går att göra. Känner också att jag skulle kunna göra en insats här på Diakonicentrum. Frågan är när jag ska börja. Många funderingar far genom huvudet när jag cyklar hemåt.

Gästerna var synnerligen olika! En student från Iran läser IT på Linnéuniversitetet. Han talar engelska och är på väg från universitetet här till Trollhättan, för det kostar för mycket i Växjö, säger han. Men han har ingen bostad i Trollhättan. En ettårig utbildning väntar honom där. Sedan vill han ha jobb. Och helst i Växjö. Andra gäster går hit någon dag i veckan, en del är nog här varje dag. Någon fick ett tält som bostad, men det finns ju inget ställe att sätta upp tältet på legalt, inte i stan. Sovsäckar är stort behov av, säger Hanna. Ja, som sagt. Många insikter och funderingar.

Carin Högstedt

150820