Tropiskt, dödskallt, 14 juli, kvinnofrid och patio
Dagens blogg från Cagnes-sur-mer, Frankrike, Carin
Egentligen skulle vi vandrat i lätta backar i franska Alperna, i trakter där vi tillbringat månader, om man lägger ihop alla år och dagar. På högre höjder – som 1000-1500 m ö h är det ofta varmt på dagen men kyler ner rejält på kvällen. Till 0 gr C inte helt ovanligt, när vi bodde på ca 1800 m ö h, vilket har hänt. T ex i Pierre Gross, i S:t Veran, nära italienska gränsen. Den underbara byn Torla i spanska Pyrenéerna är också ett köldhål nattetid.
Nu blev det av olika omständigheter en mycket sen planering i år och helst max en vecka borta. Det blev ett annat favoritställe vid Medelhavet, Cagnes-sur-mer. Alla hotell bokade. När temperaturen hemma åkte ner till 11-12 gr blev det fart på svenskarnas resande. De som har så mycket reserver i kassan förstås, så det är möjligt. Här är en hel del svenskar i Cagnes, men mest fransmän.
Vi har varit här många gånger tidigare. Brukar första pina oss med 12-milavandringer i Bergen och sedan åka ner och bada ett par dagar. Det har aldrig varit så varmt som den här veckan! Inte oavbrutet. Kan regna. Inte heller så mycket folk! Har det blivit trångt i Nice och fler än vi upptäckt närheten till Cagnes? Vattentemperaturen har aldrig varit så hög heller tidigare. Känns som kroppstemperatur. Underbart. Ja, men vi är slöa och lata. Minitempen i natt var 25 gr. Dagtid är det runt 30. I skuggan. Vi är inte vana. Därför blir det enkla göromål; som att hitta återvinningscentral eller wifi, som inte slösas med här.
Vi ser inte havet från vår lägenhet, ett rymligt rum med kokvrå och patio utanför. Låter fint med patio. Tycker om ordet. Det är en altan helt enkelt. Och än så länge håller den 28,4 gr. Vi har 200 m till stranden med småsten och kullerstenar. Väldigt chosefritt. Inga solstolar att hyra. Det är gratis tillträde för alla större delen av strandpromenaden. När vi går genom en liten park med höga pinjer ner till stranden tänker jag på vilken betydelse träden har. Här är lite svalare. Syrsorna hörs. Det finns skator, duvor (olika sorter), fiskmåsar, koltrastar och tornseglare. Ungefär som hemma. Monokulturer?
14 juli, nationaldagen, firades med pompa och ståt i måndags 13/7. Stort program på kvällen men flera scener och musik, marknad och bedömningsmässigt enligt Nice Matin ca 20 000 människor, som främst satt på stranden och väntade på fyrverkeriet. Vi strosade den bilfria (denna kväll) stora gatan upp och ner och lyssnade och tittade på allt vad som hände. Inga politiska tal, ingen borgmästare såvitt vi förstod, inga appeller och frihet och jämlikhet, bara fest. Till skillnad från hemma så stänger många butiker eller begränsar öppethållandet när det är 13-14 juli. När jag var här med dotter 1 maj i år, så upptäckte vi att inga bussar var i trafik på 1 maj. Ett sätt att ta arbetarrörelsens dag på allvar? Stark fackförening?
Hem igen på fredag. Läser Cecilia Ekbäck ”I vargavinterns land”, som handlar om en avkrok långt uppe i norr och året är 1717. Här handlar det – i skepnad av deckare – om extrem kyla, om konflikter mellan nybyggare och samer, om Gud och Djävulen, om fattigdomen och de hårda förhållandena. En vintersnöstorm är målande beskriven. Vilken kamp att skotta så att man kan öppna dörren till stugan och till vedboden! De skottar oavbrutet. I en vind slungas snö så hårt mot stugan att fönstret krossas och flyger in.
Annars läst Kvinnofridsbarometern, som jag kom över i Almedalen. Riksföreningen Unizon har kartlagt kommunernas arbete med våld i nära relationer. Växjö kom på plats två i denna ranking, som kanske inte borde göras.. Ska allt rankas??? Däremot bra att få en genomgång av vad som görs och inte görs. Växjös placering beror troligen på det faktum att kommunen med omliggande har ett treårigt avtal med Kvinnojouren Blenda. Har också läst Sandro Scocco, Den maktlösa vänstern (Arena idé) och Dialog, en tidning från Kommuninvest. Har väskan fullpackad med broschyrer och ambitioner att veta mer, ta in nytt och sådana här veckor är utmärkta tillfällen.
Carin Högstedt
150715