9. apr, 2015

50 konsumpåsar, de nationella minoriteterna på Tallgården, flaggan vajade vackert

Trevligt firande av romernas nationaldag igår kväll på Tallgården, Aaby, Växjö. 25-30 personer som lyssnade till Karin Hopstadius, jämställdhetsdirektör som även har minoriteterna inom sitt ansvar på Länsstyrelsen i Kronoberg. Fick svar på frågan om vilka kriterier som krävs för att bli en erkänd minoritet med vissa rättigheter. Bland annat lång historisk koppling till Sverige, 450 år nämndes. Romerna har funnits i Sverige sedan 1500-talet, finns belägg för det. Publiken kom snabbt in på de romer/EU-migranter som tigger utanför butikerna. De är ju inte alls någon erkänd minoritet i Sverige men aktuella i diskussionerna. Internationella dansgruppen Kapriol som hade träning denna kväll på Tallgården avslutade vårt möte med att dansa en romsk dans för oss och sedan blev publiken inbjuden att lära sig dansen! Festligt - och romska flaggan hade vi med oss och visade upp. Jag pratade med representant för Amnesty, som var medarrangörer, och vi är överens om att fullfölja trditionen att uppmärksamma 8 april varje år. Det var nu tredje året i rad vi arrangerade något.

Och utanför kommunhuset vajade romska flaggan vackert. Fick positiva mail och samtal om det.

I dag ringde en partikamrat och berättade att hon och hennes man plockat upp en förvirrad man, som satt i ett vägdike och åt bananskal, som han hittat. Det enda han sa var att han ville hem till Rumänien. Det är alltså en EU-migrant det handlar om. Min partikamrat har en lång och mycket intressant berättelse om hur de så småningom lyckades få kontakt med sociala myndigheter och lite hjälp. Mannen ifråga hade gått från Jönköping och hamnat i trakten av Berg i Växjö kommun. Han hade varit på vandring i tre dygn och sovit ute. Med hjälp av tolk kom man fram till att han har släkt i Uppsala och han sitter nu på tåget dit. Troligen är han dement. I fullmäktige har ordförande för socialtjänsten sagt att i nödsituationer hjälper man dessa människor. Detta, mannens situation, kan inte betecknas som något annat än nöd. Livsfara. Det var dock inte enkelt att få hjälp! De flesta människor hade gett upp halvvägs. De flesta hade väl kanske inte ens brytt sig om att stanna för en tosig man i diket. Eller?

Gjort ett besök på privata utbildningsordnaren Eductus idag. Lärorikt att träffa och prata med Amira som är chef i Växjö och utförare åt Växjö kommun när det gäller SFI. Vi fick andra sidan av myntet. Hur är Växjö kommun som beställare?

Sedan bara ett evigt bärande och kånkande. Imorgon kommer en firma (socialt företag) hit och hjälper oss bära möbler. På måndag morgon kommer hantverkare och ska börja renoveringen av tre rum och hall. Allt ska vara ute ur rummen. Nu totalt kaos. 50 papperskassar med böcker - som ska behållas - fyller lägenheten plus staplar i alla hörn. Hur i fridens namn har vi kunnat samla på oss så mycket bra böcker? Bara böcker om Paris fyller ett par kassar. Vi har varit där en gång. Böcker om Alperna är en hyllmeter. Kört ett lass till Erikshjälpen, men det förslår inte. Nu orkar vi inte mer ikväll utan hoppas firman, Positiv kraft i Växjö, kan bära de 50 kassarna till förrådet ute på gården och i övrigt flytta alla frigjorda möbler och bokhyllor till vardagsrummet. Där vi inte kommer att kunna vara. Vi får bo i köket ett tag. Allt detta för att få upp tapeter som förhoppningsvis inte katterna använder som klösbräda och få det lite fräschare här och där!

Regiongruppsmöte imorgon, annars bara fortsatt kånkande.

Carin Högstedt

150409