Särskola, Borås, Pristina, gruppboende

Besökte en skola i Vushtrri, där även särskola är inrymd. Fantastisk entusiasm från barnen i särskolan. De hade haft ett projekt med Borås kommun och gjort stora förändringar, berättade rektor. Det var stor glädje i detta besök, som barnen förberett mycket väl och länge med poesi, akvarellmålning, svenska flaggor och sång. Där såg vi vilken betydelse i praktiken ett utbyte mellan två kommuner kan ha. Det är skillnad på ett land som inte haft krig på över 200 år och ett som nyss kommit ur ett krig, det är ju ett förhållande som är ett faktum. Vi är ojämlika storheter.

Vi var också på ett gruppboende för psykiskt funktionsnedsatta personer, vuxna. Föreståndaren verkade vara rätt man på rätt plats och ha stor empati med de boende. De hade tidigare varit på ett jättestort hem för dessa svaga, men hade nu en närhet och storlek som var hanterlig. De hade utvecklats mycket sa han. De bor två och två. I samlingsrummet låg cigarettröken tät. Förståndaren sa att fem av de ca 15 rökte mycket och att han försökt få dem att sluta, men att det inte gick bra. Det är deras glädje, menade han. Jag, som varit storrökare, fick gå ut. Statliga pengar finansierar.

Kvällen var fri och vi åkte till huvudstaden Pristina. Gick i centrum. Fina gågator nu. Det hotell jag bodde på för tio år sedan - som inte hade någon stjärna - nu köpt av någon schweizare och renoverat till bästa hotellet i stan. Kände igen delar av centrum men mycket är förändrat. Gick i olika köpcentra. Fick en grandios lunch tidigare idag och flera av oss hoppade över möjligheten att äta middag ikväll. Lunchen serverades av och var lagad av en förening av änkor till döda män i kriget, som har barn och försörjer sig på att laga traditionell mat till en skola och på beställning. Ett socialt företag kan man säga. De växer som företag.

Carin Högstedt, från Vushtrri i Kosovo

150318