Vushtrri kommun, lång resa, äldreboende, utveckling

Vi åkte från Växjö station 12.47 igår och anlände till hotell Amazona utanför Vushtrri 11 timmar senare. Då hade vi ätit lunch på Kastrup och mellanlandat i Wien, där det blev lite rörigt. Plötsligt skulle vi byta gate. Det gjorde att jag glömde Yvonne Hirdmans bok på en soffa, nyinköpt för att förgylla denna resa. Grämer mig oerhört. Fick låna bok om Katarina Taikon, skriven  av skribent på DN, tappat namnet just nu, mycket bra, läsvärd, intressant historieskrivning, inte minst om 50-, -60-talen. Läste ut den under flygningarna. Tack för lånet, Suzana!

Idag träff i kommunhuset med borgmästaren och flera andra i hans närhet plus projektgruppen. Borgmästaren informerade om Vushtrri kommun. 35 platser i fullmäktige, fördelade på nio partier, som samarbetar bra, sa han. Beskrivningen av den lokala demokratin och medborgarkontakerna lät väldigt bra. -Vad skiljer Vushtrri från övriga 30 kommuner? undrade jag. -Potatisodlingen (framgångsrik), jordbruket, äldsta staden, möbelindustri var svaret. Av de 35 i kommunfullmäktige är 23 män, 12 kvinnor. Lagen säger att det ska vara 70-30 minst och det uppfylls.

Lunchen blev lång. Vacker miljö vid flod. Varmt. Hade kunnat sitta ute och äta. Men så blev det inte. Allt var dukat inne och maten mycket god. Sallader och fisk var specialiteter, vad jag förstod. Och fisken kom nog direkt från floden.Sedan till Vushtrris enda hem för gamla. 20 platser som ska serva fyra kommuner. Rätt till plats bestäms av sociala kontoret. Kriterier är att den sökande inte har någon biologisk son plus fyllt 65 och har behov av omsorg. Man räknar med att anhöriga ska ta hand om de sina.

Så till platsen för "The Jasharis, the story of resistance", för min del för andra gången. Det är minnesplatsen för den stora rika familjen, vars Adem Jashari ledde UCK och motståndsrörelsen. De blev alla män, som kvinnor och barn dödade i sitt hem av anfallande serber. Husen står kvar med byggställningar runt som minnesmärke. Inget ska röras. De har alla en marmorgravsten med namn och över 50 - flertalet kvinnor och barn - ihågkoms med namn och datum för födsel och döden 1998. Det för för långt att berätta mer.Vi hörde en guide berätta och tårarna trillar. De få av familjen som överlevde anfallet januari 1998 (en elvaårig flicka undkom mirakulöst) och någon var utomlands har byggt nya hus och bor återigen, 26 personer tror jag, tillsammans i denna by.

Har på våra bilresor idag sett att mycket har hänt sedan jag var här för 10 år sedan. Nya byggnader, företag och verksamheter - helt klart. Kriget gör sig påmint hela tiden genom de klungor av gravstenar som finns utmed vägarna och på kullar och fält.

Carin Högstedt

150316, Vushtrri, Kosovo