Tak över huvudet, julmarknad, efterdyningar, torpen i skogen
Hade bestämt mig för att åka till Älghult i eftermiddag. Detta efter samtal på Bokmässan i Växjö i söndags med försäljare av Älghultskrönikan. Det skulle idag finnas möjlighet att köpa äldre exemplar av krönikan, som är uppe i 71 årgångar.
Maken L och jag åker och kommer fram till en hembygdspark, som inte syns från stora vägen och som vi skam till sägandes aldrig har besökt. Vi går runt och sätter oss in i det hela. Förstår att vi är tidigt ute. Böckerna? -Jo, i museet som öppnar 15.00. Det är gott om folk och vi börjar förstå att det är arrangörerna. Hur många är de egentligen? Vi går runt och tittar på de gamla husen. Bra skyltar uppsatta. Loftboden är äldst, från slutet 16- eller början 1700-talet. Intressant histora har en liten stuga - storlek friggebod. En familj tjänade och bodde på en gård (glömt namnet). Mannen dog och bonden vräkte hustrun och barnen. Då tog medborgare i trakten itu med saken, gick till bonden och bad om tillåtelse att samla virke i skogen. Sedan byggde de stugan till kvinnan och barnen för att "de skulle få tak över huvudet". -Känner ni igen det? Fortfarande vräks folk, blir ställda på gatan och snälla medmänniskor samlar in mat och kläder och pengar, så att alla ska ha tak över huvudet! Eller blir deras tältstäder brända...
Jag säger bara en sak. Vi hamnade i en julmarknad med karaktär! Långt innan kl 15.00 ringlade en lång kö framför en ladugård. Där skulle böckerna finnas, så jag gick dit och undrade försiktigt vad kön gällde. -Jo, det är försäljning av ost och sånt. Jaha, tänkte jag. Alla dessa kan ju inte vara ute efter de årgångar av Älghultskrönikan som jag! Men tamigtusan, närapå! Årets krönika (som jag köpte på bokmässan) var kö till och såldes som ett jehu. Tydligen populär julklapp till släktingar i förskingringen. Det var kö och hon som stod för försäljningen var helt överraskad själv - och glad! Men hon hade svårt att hinna med oss som bökade runt i de samlade årgångarna och trodde att vi kunde köpa dem vi letade efter. Nej, det kunde vi inte. De måste veta att de har ett ex av varje årgång. Till slut hittade hon en man som kunde bistå med att leta i deras bibliotek och jag fick köpa fyra av de fem jag ville ha, för det fanns överex. Nöjd med det. 1962 års krönika fick jag med hem - viktigast. Här fanns ostkaka och annat hemlagat, bröd, fårskinn - inget tingeltangel, inget krimskrams. Ostarna tog slut på 20 minuter.Se, det kallar jag genuin julmarknad! Denna hembygdsförening är värd jag vet inte vilket pris. Finns väl inget.
Ska börja med att läsa om Torpen i skogen under Gilbonderyd Norregård. Ska även delta i guidad vandring (finns!) i Gilbonderyd vid tillfälle. Vilken tur att folk skriver om slikt: Torpen i skogen.
Inom alla partier är det en mer eller mindre jobbig process med att utse och välja kandidater till uppdrag i de olika församlingarna. Det är oundvikligt att några blir besvikna, arga, ledsna och undrar: Vad är det för fel på mig? Det är mänskligt. De flesta reagerar raka motsatsen. Så roligt - ska verkligen göra mitt bästa. En valberedning har inget lätt göra. Ska få perspektiv kön, stad-land, etnicitet, erfarenhet-förnyelse, kompetens, aktivitet att gå ut som en patiens. När patiensen går ut och någon anser sig förfördelad blir det lätt stora orden, gesterna och dramatiken. Brukar gå över. Men jag erkänner; jag är lite småputt själv.
Imorgon till kyrkan i Gårdsby kl 10.00. -Nä, går inte i kyrkan normalt (är inte medlem men får mer och mer respekt för kyrkors arbete) men nu är det så att dotterdottern ska sjunga i en kör och då ställer man upp.
Carin Högstedt
141129